2023-08-25: Det svenska systemet för forskningsfinansiering behöver reformeras och den politiska detaljstyrningen behöver minska. Det är en avgörande fråga för forskningens kvalitet och Sveriges ställning som kunskapsnation. Tyvärr har vi sett och ser oroande tecken på ökad politisk styrning och kortsiktighet.
Martin Nilsson Jacobi och Stefan Bengtsson
Sverige som kunskapsnation, med konkurrenskraftig industri och världsledande utbildning är beroende av forskning på högsta internationella nivå – en långsiktig process som måste baseras på forskarens idéer om banbrytande genombrott ska ske. Tyvärr verkar det nuvarande finansieringssystemet i motsatt riktning med ökad kortsiktighet och ökad styrning. Den nuvarande regeringens ingripande mot forskning kring utveckling i det globala syd är ett extremt exempel på kortsiktighet då beslutet kom väldigt sent i processen.
Forskning är en långsiktig process som innebär ett betydande risktagande om forskningen befinner sig i den absoluta fronten. Det gäller både det som ibland kallas grundforskning och det som kallas tillämpad forskning. Riktningen måste till stor del vara baserad på forskarens idéer och vilja att förstå och lösa problem; denna ansats kommer långt ifrån alltid att vara framgångsrik, men ibland kommer den att vara det – då kan världsledande genombrott ske.
Därför bör den nationella forskningsfinansieringen till stor del vara långsiktig och inte styrd mot utpekade snäva ämnesområde. Det är naturligtvis legitimt att regeringen pekar ut vissa områden där man ser ett kunskapsgap och där man vill rikta särskilda satsningar; det viktiga är balansen mellan lång- och kortsiktig finansiering och balansen mellan styrd och fri forskning.
Sveriges forskningsfinansieringssystem är idag dessvärre ordentligt ur balans i båda dessa avseenden. Situationen förvärras ytterligare av att konkurrensutsatt finansiering ofta kräver olika former av med- och samfinansiering som då belastar det så kallade basanslaget – alltså det som är tänkt för fri forskning.
Andelen projekt som beviljas konkurrensutsatt finansiering är ofta låg eller mycket låg vilket gör att många excellenta ansökningar ändå inte kan finansieras. Konkurrensen – i grunden bra för att skärpa tanken – har då slutat fylla sitt syfte. I stället har vi fått ett finansieringssystem där transaktionskostnader i tid och pengar blir enorma. Systemet motverkar också vetenskapligt risktagande.
Följden blir det feltänkta incitamentets förbannelse: ju mer framgångsrika ett lärosätes forskare är i att konkurrera, desto ofriare blir lärosätet och dess forskare i att kunna välja andra inriktningar än den av politik eller forskningsfinansiär styrda.
Situationen har förvärrats gradvis. De två senaste forskningspolitiska propositionerna innehåller visserligen mer medel, vilket är bra, men obalanserna mellan lång- och kortsiktig finansiering och mellan styrd och fri forskning har ökat.
Dessutom: den nuvarande regeringens ingripande mot forskning om utveckling i det globala syd – den 22 juni beslöt man stoppa Vetenskapsrådets finansiering av utvecklingsforskning – är ett extremt exempel på kortsiktig hantering där forskarna redan formulerat sina idéer och skrivit ansökningar. Många internationella samarbeten har troligen varit med i skrivandet vilket är gör det hela beklagligt på ytterligare ett sätt eftersom det tolkas som ett politiskt ingripande.
På Chalmers ser vi allt detta i ljuset av vår egen grundläggande analys av akademins förutsättningar – vi är övertygade om att det här finns ett direkt samband: långsiktighet och forskningens frihet från styrning krävs för vetenskaplig excellens och banbrytande resultat. Hela Chalmers långsiktiga strategi vilar på denna insikt. Vi vill öka graden av långsiktighet och fri forskning, helt enkelt eftersom vi är övertygade om att det är det enda sättet att på allvar göra universitetet bättre. Just i Chalmers fall handlar det om att utnyttja vår oberoende ställning för att motverka de negativa effekterna av det svenska finansieringssystemet.
Men vi ser det också som vår skyldighet att lyfta denna insikt i debatten. Sveriges ställning som kunskapsnation och därigenom en viktig del av vår internationella konkurrenskraft är i hög grad beroende av om vi kan göra detta perspektiv gällande i forskningspolitiken. En framkomlig väg kunde vara att omvandla en del av dagens konkurrensutsatta medel på forskar- och projektnivå till mer långsiktiga forskningsmedel, som konkurrensutsätts mellan lärosäten i betydligt längre tidscykler.
Minskad politisk styrning och mer långsiktiga förutsättningar för forskningen är en brådskande, nationell angelägenhet.
Stefan Bengtsson, rektor och vd för Chalmers tekniska högskola, och Martin Nilsson Jacobi, vd för stiftelsen Chalmers tekniska högskola som den 1 september 2023 tillträder som vd och rektor för Chalmers
Under vinjetten ”Rektor kommenterar” delar Chalmers rektor och vd sina reflektioner kring aktualiteter som berör utbildning, forskning och nyttiggörande.
